År 2007 grundade Agnetha Estwall agenturföretaget RiskPoint. I dag har bolaget växt från en liten lokal aktör till en internationell jätte med miljardomsättning. Agnetha Estwall är en av paneldeltagarna på Insurance Evolutions nätverksmöte den 23 januari där hon är med och ger sin syn på MGA:ernas framgång.
Här anmäler du dig till nätverksträffen den 23 januari!
Agnetha Estwall är en av de mest inflytelserika personerna när det gäller etableringar av MGA:er i Sverige.
Efter en karriär på Zurich och AIG valde hon 2007 att starta RiskPoint som i dag har växt från en liten lokal aktör till en internationell Managing General Underwriter med miljardomsättning.
Hon är i dag ordförande i styrelserna för de lokala bolagen RiskPoint AB och RiskPoint OY, och är även ordförande för styrelsen i Eir Försäkring.
Den 23 januari deltar hon i Insurance Evolutions panelsamtal om MGA:ernas framväxt. Vi ställde några frågor till henne inför evenemanget.
Vad är din tanke om de viktigaste orsakerna till att MGA:er och MGU:er växer i omfattning i Sverige och internationellt i dag?
—Det är flera orsaker: Först och främst förändrar och förhoppningsvis moderniserar de nya distributionsmodellerna försäkringsindustrin – för alla led. En annan sak är att kapitalbindningen för en MGA/MGU är mindre än att etablera ett försäkriingsbolag.
—Men det är också en naturlig process som så gott som alla tjänste- och finansiella aktörer går igenom. När de vuxit till en viss storlek knoppas delar av, de inifrån verkande i bolaget ser möjligheter att förbättra och på så sätt göra mer. Det skapas också en lucka, eller en ledig plattform, när större aktörer lämnar vår region för att satsa på andra regioner med hopp om snabbare avkastning? Till det kommer viljan att skapa något eget.
Skulle du säga att ni mötte motstånd från branschens etablerade aktörer i Norden när ni startade, eller blev ni omfamnade av både bolag och förmedlare redan från början?
—Nej kanske inte ett motstånd, men definitivt en skepsis om vad vi skulle kunna åstadkomma, kanske liten förståelse om nyttan av oss då man upplever att ”det här fungerar ju bra”. Men också en stor nyfikenhet på RiskPoints etablering. Vem supportade oss, vems/vilket försäkringskapital skulle vi underwrita för?
—Vi levde nog upp igen, knackade dörr, tog kontakt med aktörer som vi hade liten interaktion med, allt från förmedlare, kollegor till konkurrenter.
Ni har nu lyckats från RiskPoint att växa från en liten lokal aktör till en stor internationell Managing General Underwriter. Vilka tänker du är huvudförklaringarna till att ni har kunde genomföra en sådan tillväxtresa?
—Det finns många förklaringar: Vi var oerhört noga med att vår compliancestruktur var på plats, att vi hade erforderliga tillstånd. Vi skapade en affärsplan och den förhöll vi oss till. I stort sett från dag ett hade vi in-house skadereglering och kunde därmed återkoppla snabbt till förmedlare och försäkringstagare – ett tillkortakommande vi sett inom våra tidigare arbetsplatser.
—Vi hade en stenhård kontroll på siffrorna, vi förstod att fenomenet med ”herrelösa pengar” som finns i de stora internationella koncernerna inte skulle gynna oss.
Så snart vi ställde ut ett försäkringsbrev eller accepterade en slip, så bokades premien upp i våra system. Problemen — sådant som fördröjning av bokningar, eventuell dålig kontroll på förfallodagar och om någon betalning ej kom in som avsett, trubbel med matchade belopp — blev få.
—Men en förklaring är också de korta beslutsvägarna. Liten byråkrati är en av de stora framgångsfaktorerna. När vi tecknade binders med våra carriers bakom oss, säkerställde vi att vi kunde börja agerar på en annan marknad utan större besvär. Beslutet att expandera diskuterades till exempel alltid inom kretsen för ägare/partners. Vi hade kunskap om försäkringsindustrin, vi trodde på oss själva och vi såg till att vi hade god genomlysning på affärer och siffror.
—Jag tror också att vi lyckades behålla vår lyhördhet – framgångarna fick inte stiga oss åt huvudet. Vi hade också träffat så många ”fat cats” under våra karriärer. Nej, sådana skulle vi inte skapa.
—Men den storlek och omfattning RiskPoint är på i dag skulle det ha varit svårt att komma själva, vi kom till en gräns där vi insåg att fortsatt expansion kräver mera kapital. Alltså behövde vi genomföra en börsnotering, fusion med annan MGU, eller en kapitalrunda med Private Equity-aktörer och investerare. Ville vi ge upp vårt oberoende? Börsregler kan nästan förlama en organisation. Fusionera – och i så fall med vem? Lösningen blev en PE-aktör. De vill ha en exit inom fem-sju år och vi vill att RiskPoint ska verka i årtionden. Alla de frågorna är levande och kommer säkert tas upp igen i takt med att vi växer, säger Agnetha Estwall.
