AI förändrar försäkringsbranschen i grunden. Men när maskiner börjar tänka, lära och skapa uppstår en ny utmaning: hur bevarar vi det mänskliga i en värld där det artificiella blivit lika övertygande? Vår styrka ligger inte i att stå emot tekniken, utan i att förstå den och forma den till vår fördel. Det säger Michael Blix, IT- och Business Management konsult och partner vid Avanti Corporate Development AB.
Michael är en av paneldeltagarna på nätverksträffen den 20 november. Träffen är fullbokad. För att ställa dig på väntelistan, anmäl ditt intresse här: https://insurance-evolution.confetti.events/natverkstraff-20-november
När vågorna blir till flod: tankar om AI och försäkringens nya vardag.
Det är svårt att veta vad som är sant längre. Mitt flöde är fyllt av bilder, texter och röster som ser och låter verkliga ut men som inte är det. Maskiner har lärt sig att skapa berättelser, människor har lärt sig att reagera på dem och någonstans däremellan flyter sanningen ut i ett digitalt hav av påhitt. Jag scrollar ibland förbi en video och tänker: det där kan inte vara på riktigt. Men lika ofta fångas jag ändå av känslan, nyfikenheten, kanske irritationen. Och det är väl där faran ligger, inte i vad som är sant, utan i att vi snart inte bryr oss om att ta reda på det.
När det här ska ta slut vet jag inte. Kanske när vi inte längre kan skilja det äkta från det fabricerade. Kanske när nästa generation vuxit upp i ett landskap där gränsen mellan människa och maskin är så upplöst att frågan inte längre känns relevant. Då återstår bara ett val: att leva med illusionen eller försöka skapa något nytt mitt i den.
I mitt arbete som konsult inom försäkring ser jag hur tekniken rullar in som vågor mot branschens strand. Varje våg förändrar konturerna lite, ibland subtilt, ibland dramatiskt. Affärsapplikationer byggda med AI, särskilt de fristående, börjar visa verkligt värde. De analyserar textmassor, stöttar handläggning och skapar bättre kundmöten. Men hindret ligger djupare, i integrationen med våra gamla trofasta systems of record. De där kärnsystemen som fortfarande är lika precisa, regelstyrda och exakta som de var på 90- och 00-talet.
Det är i dem försäkringsbranschens DNA bor: data, villkor, transaktioner. Och även om jag ibland drömmer om ett API som en intelligent agent kan tala med på naturligt språk så är vi ännu inte där. Att öppna upp, bygga broar och låta maskiner förstå vad de läser i dessa gamla databurkar är fortfarande lite science fiction.
Jag hör ibland visioner om AI-baserade kärnsystem. Jag skulle gärna se ett sådant i verkligheten. Men frågan är hur man kontrollerar något som kan skapa nytt. Hur säkerställer man att det inte uppfinner nya försäkringsvillkor, utlovar obegränsade ersättningar eller hittar på egna regler? I en bransch där ett kommatecken kan avgöra miljonbelopp är det ingen teoretisk fråga. Försäkring styrs av det förutsägbara. AI lever av det oförutsägbara. Där finns den svåraste balansgången: att släppa in lärande system i en värld byggd på exakthet utan att tappa kontrollen.
Och så är det den där frågan om beroende. Sam Altman sa i en intervju att AI-system kommer bli oumbärliga och han ser en risk kring ”silent surrender” kring vårt egna beslutsfattande. Vi kommer inte kunna tänka oss att leva utan dem. Det låter storslaget men också helt klart skrämmande. Historien har sett samma oro förr: industrialisering, datorisering, globalisering. Varje gång har vi hittat ett nytt sätt att leva och arbeta med tekniken, inte mot den.
Kanske är det så även denna gång. Men skillnaden nu är att vi inte bara outsourcar arbete till maskiner, utan tänkande. Resonemang, lärande, kreativitet. De där egenskaperna som vi fram till nu betraktat som exklusivt mänskliga. När maskinerna börjar dela de förmågorna med oss måste vi bestämma vad som faktiskt är vårt att behålla.
Så vi står där på stranden medan vågorna rullar in. Varje ny teknik sköljer bort lite av det gamla och lämnar något nytt i sanden. Ibland känns det skrämmande, ibland fantastiskt. Men vi har alltid haft förmågan att bygga nytt mellan vågorna. Kanske är det just där vår styrka ligger, inte i att stå emot förändringen, utan i att förstå den tillräckligt väl för att forma den till vår fördel.
